LINOLJEFÄRG INOMHUS - Att måla med linoljefärg var redan under 1500-talet en väl beprövad teknik men  kom under 1950-talet att bli den helt dominerande färgtypen för målning av snickerier, inredningar och möbler. Under senare delen av 1800-talet förändrades de generella målningssystemen. I strävan efter en perfekt slät och blank yta började man att bredspackla underlagen för att sedan tillsätta oljelacker i slutstrykningsfärgen. Idag målas det främst med linoljefärg inomhus i samband med ommålning av tidigare linoljefärgsmålade ytor samt vid målning av nytt trä i äldre kulturhistoriska intressanta miljöer.

Färgen kan användas vid målning på de flesta underlag såsom trä, puts, metall och kan användas i såväl våta som torra utrymmen.

INNEHÅLL - Linoljefärg för invändig målning består av kokt linolja, pigment, balsamterpentin och torkmedel. Linoljan fungerar som ett bindemedel och ger färgen dess glans. Pigmentet ger färgen dess kulör, täckförmåga och fyllighet.
EGENSKAPER - Linoljefärgen är en slitstark och hållbar färg. Den tränger väl in i underlaget och har i jämförelse med andra färger överlägsna vidhäftningsegenskaper. Färgåtgången per kvadratmeter är förhållandevis låg. Färgen är lätt att renovera. Det är få färgtyper som kan målas i så många skikt utan att färgen måste avlägsnas. Linoljefärg torkar genom oxidation med luftens syre. Mycket tunt målad är den övermålningsbar efter en natt. Helt härdad är linoljefärgen efter c:a en månad.

BASRECEPT 1 L VIT FÄRG - Såväl grund som slipstrykningsfärgen måste anpassas till underlagets egenskaper och då i första hand dess uppsugningsförmåga. Normalt gör man detta genom att öka eller minska mängden linolja och balsamterpentin. Slutstrykningsfärgen behöver modifieras beroende på om den skall vara matt eller blank. En matt slutstrykningsfärg erhåller man genom att tillsätta krita och balsamterpentin. Blanka och väl utflytande färdigstrykningsfärger erhöll man förr genom att tillsätta glansolja eller oljelack. 

Förr var det även vanligt att grundfärg tillreddes av linolja och guldockra. Enskilda målarmästare har ofta komponerat egna recept på linoljefärg. Recepten skiljer sig till viss del från varandra såväl tekniskt som utseendemässigt.

Nedan återfinnes ett exempel på hur vit grund/slip samt slutstrykningsfärg av 1900-talstyp brukade tillblandas:

• GRUNDFÄRG 1 L - 0.27 l linolja + 0.68 kg titanoxid pigment + 0.38 l balsamterpentin
• SLIPSTRYKNINGSFÄRG 1 L - 0.34 l linolja + 0.85 kg titanoxid pigment + 0.29 l balsamterpentin
• SLUTSTRYKNINGSFÄRG - 0.70 l linolja + 1 kg zinkvitt pigment + 0.20 kg titanoxid pigment

FÖRTUNNING - Vid förtunning av linoljefärg med balsamterpentin får omrörning ej ske med elektriskt drivna maskiner som elvisp eller borrmaskin på grund av explosionsrisk. Använd istället en trästicka vid blandning av balsamterpentin och linoljefärg.

KULÖRT LINOLJEFÄRG - Vid ljusa kulörer tillreder man en vit färg och bryter sedan med kulört brytningsfärg. Vid mörka eller mättade kulörer tillreder man en färgpasta baserad på det kulörta pigment som är aktuellt. Pastan rörs sedan ut med mer linolja på samma sätt som vid tillredning av vit färg. Observera dock att de flesta kulörta pigmenten har större oljebehov än de vita. Den kulörstarka färgen kan brytas med vitt pigment för att få en ljusare färg.

TILLREDNING

• HÄLL EN MINDRE del kokt linolja i ett kärl och tillsätt pigmentet.
• RÖR SEDAN tills dess att pigmentet helt fördelats i linoljan så att en blank och smidig pasta uppstår. Använd en platt trästicka eller visp. De torrpigment som saluförs idag är så förfinade att de utan särskild rivning med fördel kan användas även i slutstrykningsfärgen.
• HÄLL DÄREFTER i resterande del av linoljan och torkmedlet (sickativet) och rör om tills du får en jämn färg. Önskar man bryta färgen använder man oljerivna pigment eller gör en färgpasta av torrpigmentet och rör ner i färgen varpå hela färgen rörs upp ordentligt.

APPLICERING - Målning med linoljefärg ställer generellt högre krav på målarens yrkeskunnande än målning med moderna färgtyper. Linoljefärg kan både slätstrykas och stöpplas. Stöppling förekommer endast vid målning av tak och väggar. Linoljefärg skall strykas mycket tunt. Grundfärgen skall inte vara täckande utan underlaget skall lysa igenom. Dess huvudfunktion är att fästa spackel eller kommandefärgskikt till underlaget. Vid målning på trä måste träets fuktkvot vara lägre än 15% vid målningstillfället. Slipstrykningsfärgen får inte vara alltför tjock. Den ska strykas ut väl och slätas så att ringa penselränder syns.

Uttrycket slipstrykning kommer från tiden när man slipade med pimpsten i färgen vid appliceringen. Även slutstrykningsfärgen skall strykas tunna skikt och slätas väl. Ovanstående rekommendationer för applicering gäller i tillämpliga delar även när man eftersträvar en målningsbehandling, till exempel efter en äldre förlaga, där systematiken med grund-, slip och slutstrykning inte är fullt tillämpad.
Till snickerier och inredning är det lämpligt att använda en rektangulär cirka 5 cm bred ytstrykare. Till tak bör anstrykaren vara något bredare, cirka 10 cm. Dessutom behövs en pensel för att spara mot vägg och en moddlare till utslätningen.

NYMÅLNING - Antalet behandlingar kan variera beroende på underlagets kvalitet och på vilka krav som ställs på den färdigstrukna ytans utseende. Vid kompletteringsmålning måste man först undersöka hur övriga ytor är behandlade. Inom byggnadsmåleriet förekom inte spackling före mitten av 1800-talet. Vreser och sprickor kittades dock. Under 1900-talets första hälft förekom både spackling, bredspackling och finbredspackling. Sedan 1940-talet har antalet spacklingar åter reducerats. Spacklet utgör alltid en svag länk. Ju tjockare skikt spackelmassa, desto sämre tål ytan stötar och dylikt. Man bör därför undvika att spackla mer än absolut nödvändigt. Förr tillverkade målaren själv sin spackelfärg. Kvaliteten varierade och misslyckanden var vanliga. Spackelfärgen bestod av linolja, vetemjölsklister och krita. Idag bör industritillverkad spackelfärg av typ linolje-, uretan- eller alkydspackel användas.

SNICKERIER ÄLDRE MÅLNINGSBEHANDLING:

• Schellackering
• Grundmålning
• Kittning 1-2 strykningar

MODERN MÅLNINGSBEHANDLING:

• Schellackering
• Grundning
• Spackling 2 tredje delar av ytan
• Bred spackling
• Slipstrykning
• Slutstrykning

Före målning ska ytorna dammas av och mellan varje behandling bör en slipning med ett lämpligt sandpapper ske.
Schellackering utföres före grundning på kvist- och kådrika ställen.
Vid målning av skivsystem ska remsor klistras med vävklister över skarvarna och spacklas minst två gånger.

PUTS - Vid målning med linoljefärg på putsade, färdig karbonatiserade ytor finns flera alternativa behandlingar.
Först måste större ojämnheter slipas av. Vid lägre krav på ytfinish appliceras färgen, till exempel med stöppling två gånger efter grundning.
Önskas slätare yta bredspacklas ytorna med sandspackel före grundning.

Förr i tiden användes oljespackel. I kök och badrum där man önskar ett slätt skikt bör följande behandling utföras:

• Grundning
• Bredspackling
• Slipstrykning
• Slutstrykning

JÄRN & PLÅT - Vid målning med linoljefärg på järn och plåt bör ytorna först stålborstas och avdammas därefter grundas och strykas en till två gånger med linoljefärg.

OMMÅLNING - Blanda först en mindre lösning av målartvätt och ljummet vatten i förhållande 1:10 volym delar och provtvätta med tvättpensel. Löser sig inte smutsen och färgens ytskikt får man öka mängden målartvätt.

Skölj rent ordentligt efter tvättningen så att all målartvätt och smuts försvinner. Kvarvarande målartvätt skadar genom förtvålning det kommande färgskiktet.
Efter tvättningen ska ytan vara lite sträv och matt. Vid tvättning av mycket hård och blank färg bör man slipa med pimpsten, wienersten eller vattenfast slippapper lutvattnet. Ett annat viktigt moment vid ommålning är att skrapa bort all löst sittande färg. När du skrapat ren ytan från lös färg, bör spikskallar som kommit upp slås i. Om inte detta sker kommer de att avteckna sig när färgen torkat. Grundningen är i huvudsak till för att ge vidhäftning till underlaget. Spackling är avgörande för den färdiga ytans utseende vad beträffar sprickor, ojämnheter och dylikt. Oljade snickerier behandlas genom målartvätt, slipning, oljning alternativt täckmålning.
Vid ommålning av äldre ytor som ej varit spacklade tidigare bör man inte införa spackling. För att kunna bedöma lämplig målningsbehandling måste hänsyn tas till den gamla färgytans skick och form av skador, slitage, avflagnad färg och smuts. Viktigt är även att analysera vilken färgtyp som använts förut och om den varit rätt för underlaget. Ofta är ytorna i sådant skick att en mild rengöring, och bättring kan vara lämpligare än hel ommålning.

OMMÅLNING AV TIDIGARE LINOLJEMÅLADE YTOR SNICKERIER

• Tvätta med målartvätt, tvätta sedan noga av målartvätten med kallt vatten.
• Skrapa bort löst sittande färg
• Slå i spikskallar
• Spackla skador och ojämnheter
• Se till att ytan är ren, dammfri och torr

• Grundmåla
• Slipstrykningsmålning
• Slutstrykning

Du kan slipa ytorna mellan målningslagren, kom bara ihåg att damma av ytan innan nästkommande målningslager.

PUTS - Vid ommålning med linoljefärg på puts finns flera olika varianter: 

• Tvätta av ytan med målartvätt, tvätta sedan noga av målartvätten med kallt vatten
• Skrapa bort löst sittande färg
• Laga eventuella sprickor och ojämnheter
• Spackla småskador
• Slipstrykning
• Slutstrykning

JÄRN & PLÅT - Ommålning av linoljefärg på järn:

• Tvätta av ytan med målartvätt, tvätta sedan noga av målartvätten med kallt vatten
• Skrapa bort löst sittande färg
• Måla en gång om kulören är densamma, vid kulörbyte en slipstrykning och en slutstrykning.